KRÖNIKA: “Nyttig seger Bajen, nu vankas det derby!”

Fotboll är en lagsport och i vissa fall mer än någonsin. Man pratar om att göra saker ”som ett lag”, ”ta jobbet för varandra” och liknande uttryck finns det i massor. I Hammarbys fall handlar det även om vid det här laget nästan uttjatade termer som processer och manualer. Ganska ofta visar det sig dock att allt där bara ”faller ner” på individnivå, på enskilda spelares skicklighet och kunnande. Det handlar om att vinna matcher. När det går ett tag mellan segrarna blir det mindre och mindre viktigt HUR man vinner och fokus flyttas till ATT man vinner. Mer än så kanske man egentligen inte ska analysera Falkenberg – Hammarby?

Det var absolut inte någon bra match som utspelades sig i ett blåsigt Falkenberg, tvärt om var det en av de sämre tillställningarna jag bevittnat den här allsvenska säsongen, och jag har sett ganska många dåliga matcher. Falkenberg har gjort i princip alla sina bra prestationer hemma och man har en benägenhet att göra mål på hemmaplan, den här matchen var inte en sådan. Den första halvleken ska det sägas att Falkenberg är det bättre laget, man skapar fler chanser än Hammarby och hade mycket väl kunnat gå till pausvila med ledning men så blev inte fallet.

Hammarbys bortafacit var innan den här omgången ingen vacker läsning med grönvita ögon sett och generellt har ju segrar på naturgräs på bortaplan inte direkt haglat in för Bajen. Första halvlek gav inga signaler på att det var ett trendbrott på gång. Snarare tvärt om.

Under de dryga nittio minuterna var det på fullt allvar riktigt svårt att hitta ljuspunkter i det spelmässiga som det bjöds på. Hammarby har efter inledningen av serien tappat sin aggressivitet i försvarsspelet och offensiven sitter inte heller där den ska för tillfället. Det är långa stunder ytterst svagt passningsspel som ger ett uddlöst anfallsspel. Och när chanserna väl kommer är det trubbigt värre.

Jakob Orlov är en bra ”box-spelare” och det var något som Nanne Bergstrand faktiskt betonade innan matchen, att Orlov tillför en ny dimension med sin styrka i straffområdet.

Jakob Orlov fick inga bollar i boxen och då blir det vad det blir av det. Däremot visade Orlov prov på fin rörlighet och bra fart i sina djupledslöpningar. Att det är en bra allsvensk forward man har värvat råder det inga tvivel om. Fast missen på Kennedys framspelning var verkligen hårresande.

Jag har en snabb syn på var det brister i det offensiva, med risk för att jag nämnt det tidigare:

• Passningsspelet generellt är för dåligt och många dåliga eller helt bortslagna passningar ger ingen rytm i anfallsspelet
• Kantspelet är för trögt och går för långsamt (bland annat på grund av passningsspelet) I den här matchen valde man dessutom två högerfotade spelare(Solheim och Bakircioglu) på sin vänsterkant. Det leder till fler tillslag och att inspel och inlägg dröjer och kommer för sent eller helt uteblir. Det här måste ändras om exempelvis Orlovs kvaliteter ska utnyttjas på rätt sätt.
• Man har svårigheter att hitta ”rättvända” spelare centralt på offensiv planhalva. Khalili känns som rätt spelartyp, kanske hittar men rätt här tids nog.

Andra halvlek lyfte verkligen inte heller till någon nivå att tala om. Det var två lag som inte alls kommer upp i nivå men som lika desperat behövde alla tre poängen. Det var inget fel på inställningen och inget fel på kampviljan men kvaliteten på det tekniska utförandet var allt för ofta av undermålig kvalitet. Eller så stod målvakterna där och gjorde sitt jobb. Framför allt Ögmundur Kristinsson i Hammarbys mål, herregud vilken insats av honom.

Det kändes länge som en 0-0-match, ett resultat som egentligen inte skulle ha hjälpt något av lagen nämnvärt i tabellen. Trots att en del chanser ändå skapades så såg det ut att bli mållöst. I ungefär 88 minuter.

Som så många gånger förut så hände plötsligt allting nästan samtidigt. Falkenbergs Gustav Nilsson fick ett jätteläge, sköt och Hammarbys isländske målvakt Ögmundur Kristinsson svarade för en enhandsräddning i den högre skolan, minuten senare fick Kennedy Bakircioglu bollen på mittplan, vände upp och skickade med sin känsliga högerfot en boll in bakom Falkenbergs backlinje.

Bakom den backlinjen sprang den inbytte Fredrik Torsteinbö han fick bollen, drog till med en felträff som studsade under den utrusande Otto Martler och in i hemmalagets mål. Det blev en seger som satt långt inne och som nog kändes mer som en lättnad för Hammarby än ren segeryra. Hammarby såg med den här segern till att spräcka en lång rad av tråkiga sviter och packade ner tre poäng i väskorna upp till Stockholm.

Nu väntar två raka matcher på Tele 2 Arena, närmast ett derby mot Djurgårdens IF. Med den här matchen i minnet, några korta inför den matchen:

• Flyttar man in Birkir Saevarsson som mittback för att hantera DIF:s Sam Johnson och hans snabbhet?
• Kan Linus Hallenius vara ett alternativ till det högra mittfältet?
• Hur formerar Nanne Bergstrand sitt centrala mittfält om Erik Israelsson är fit for fight?

Fotboll är en lagsport, men en lagsport utförd av individer. Ögmundur Kristinsson behöver inte läsa manualen mer, han gör det han ska och lite till. En strålande insats och många kvalificerade räddningar. Kennedy Bakircioglu dominerade inte matchen men han avgjorde den ändå. Det var inte Kennedys fel att målet dröjde så länge, han serverade på silverfat vid fler tillfällen. Där hade Hammarby sitt vinnande koncept för dagen, två individer som plockade fram sitt kunnande när det som bäst behövdes.

Falkenbergs vänsterback, Adam Eriksson lär spela allsvensk fotboll även nästa år, oavsett hur det går för klubben. Match efter match gör han det väldigt bra, kanske är han redan under bevakning av andra klubbar?