KRÖNIKA: Arkeolog-aura och cupbackspegel

Cupfinal. Jag har spelat ett par sådana själv, men aldrig om en segerpjäs som det står Gustaf VI Adolf på. Snarare om små träbrickor som det stod ”Etta i Snickarcupen” på.

Erfarenhet av Gustaf VI Adolf-pokalen har däremot Mattias Bjärsmyr och Hjalmar Jonsson dubbla portioner av. Båda spelade 120 minuter när Blåvitt slog Kalmar via straffläggning 2008 och Bjärsmyr gjorde detsamma i straffsegern mot Djurgården 2013. Då hade Jonsson en bänkplats.

På samma bänk satt Nordin Gerzic men Nordin firade ändå och han gjorde det med en stabil mullbänk.

I eftermiddag är Gerzic en av Örebros nyckelspelare mot Blåvitt.

Efter att ha slagit ut Elfsborg i semin drabbades Gerzic av hybris och skulle ”krossa” Gustav Svensson och Sebastian Eriksson i den centrala mittfältskampen.

Två poäng på åtta allsvenska matcher senare är Gerzic inte så kaxig längre, men han fortsätter att smyga in små knivar i Micke Stahres rygg på ett skönt sätt: ”De är klart bättre än när jag var här, nu har de i alla fall en spelidé.”

Och så är det ju.

Jörgen Lennartssons spelidé kan ge IFK Göteborg dess sjunde cuptitel och prisskåpets 25:e stora inhemska titel. Den som bucklades in där senast såg Jakob Johansson till att kyssa så hårt att hans ögon försvann från sin plats i Jakobs nylle.

Om Örebro vinner? Då får de plocka fram spik och hammare och montera upp en prishylla. ÖSK är den klubb som har spelat flest allsvenska säsonger utan att ro hem guldet.

”Att vi har varit etablerade men aldrig vunnit någon titel har i viss mån följt med vår identitet”, är ÖSK-vd:n Simon Åströms ord inför klubbens andra cupfinal.

Den första spelade de 1988 och då lurade Norrköping-legendaren Jan Hellström kalsongerna av Örebro.

—

Gustaf VI Adolfs pokal är mjäkig. Den är två av fem Gerhard Sagers* och så är det med den. Den liknar en helt neutral karaff som jag kan hitta i mormors hem. Pokalen blir inte intressantare när jag googlar Gurra. Jag vet inte ett barr om Gurra, men när jag googlar honom förstår jag att det inte hände så mycket där.

Gurra tyckte tydligen om att gräva efter gamla saker. Som någon sorts amatörarkeolog. Han greppade grävskeden och for iväg på utflykter till Italien och Grekland för att delta i utgrävningar. Det var det mest spännande som hände i Gurras liv. Sen somnade han, förstås, in ”lugnt och stilla” på ett sjukhus.

Vem har störst arkeolog-aura i dagens final? Jag får upp en bild i huvudet. Där står Patrik Haginge på huk och hackar med grävskeden i högsta hugg. Jo, i Hagge har vi en praktarkeolog.

Å andra sidan bär arkeologer mustasch. En rejäl, vildvuxen rackare under nosen. Hagge bär ingen sådan. Det gör ingen annan finalaktör heller. Det är ett underbetyg.

Jaha, ska vi försöka utse en vinnare också eller? Passningsvägar, duellspel, försvarsmurar, rörelsemönster. Sådana där saker avgör ingenting. Det gör däremot arga leken.

Alexander Axén gör processen kort med Jögge men när Marcus Pode ska ro ekan i hamn gör han bort sig fullständigt och Bjärsmyr kvitterar till 1-1. Men några kryss sysslar jag inte med här så Axén vinner för att Axén är Axén.

När vi väl snackar poser. 2013 avgjorde Pontus Farnerud straffläggningen mot Djurgården och på tåget hem till Göteborg d-o-m-i-n-e-r-a-d-e mittfältaren, av Bildbyråns bildarkiv att döma.

Putläpp, victorytecken och blink med ena ögat. Människan som helt sonika kör upp ett champagne-glas i Pontus tryne gör detta till en stark 4 av 5 Gerhard Sagers-bild.