PÅ FD: Vill hylla guldmakaren efter avhoppet: ”2000-talets störste allsvenske sportchef”

Jesper Jansson han lämnat Helsingborg. I går hoppade han av, utan ett större erkännande för en legendarisk HIF-era. Men i dag hyllas han som 2000-talets störste allsvenske sportchef.

– Hans färske kollega Daniel Andersson som säljer MFF-spelare varje dag är väl på väg att gå om, om vi bara räknar pengar. Men ja, man får nog se det så, säger experten Torbjörn Dencker till FotbollDirekt.se.

Han har överlevt i en utsatt roll längre än de flesta. Sex år som sportchef i en storklubb som Helsingborg.
Under den tiden har han fått se i stort sett hela allsvenskans chefsbestånd komma och gå. I går tog det så slut även för Jesper Jansson själv.
När hans namn nu försvinner så är alla mest inflytelserika borta från HIF:s största epok genom tiderna, åren 2010-2012. En tid som gav fem titlar.

Historiskt vill nu experten och HIF-krönikören, Torbjörn Dencker, från sajten Alltidfullsatt.se placera Jesper Janssons namn bland de största allsvenska ledarnamnen.

– Han har naturligtvis haft enorm betydelse för de framgångar HIF nådde under framför allt perioden från 2010 till 2012 då klubben tog fem raka titlar. Det är han som har haft ansvaret för spelarförsäljningar som till exempel Alexander Gerndt, Joel Ekstrand, Marcus Nilsson och Rasmus Jönsson – en kvartett som i runda slängar gav 100 miljoner kronor brutto till en hårt ansträngd kassa. För att återknyta till frågan så kan den mötas med en motfråga: Blev han för stor för klubben? Jag låter den hänga i luften.

Är han HIF:s största ledarnamn i modern tid, hur högt ska han rankas?
– Han ska rankas högt, men han gör det inte i alla läger. Man ska komma ihåg att det passerat fyra tränare (Bosse Nilsson, Conny Karlsson, Åge Hareide och Roar Hansen), om vi inte räknar in Henrik Larsson, under hans tid som sportchef. I min bok är han en av landets skickligaste i sitt gebit. Det är en roll som är oerhört komplex och där det är svårt att bli populär utöver när det blir trepoängare, titlar eller tunga försäljningar.

Vad har du slagits av mest i hands ledarskap?
– Att han alltid stått upp för laget och klubben och inte varit rädd för att möta utspel från förbund, agenter eller vad det nu kan vara. Personligen har han alltid varit proffsig mot media, för som journalist uppskattar man kommunikation men också förtroende. Jag höll på att säga uppriktighet, men det vet alla… man kan inte alltid köra med öppna kort i den branschen.

Det största han har lyckats med – ringa in det?
– Att vara kvar som sportchef så länge som i sex år i en förening där det sällan är “en dag på jobbet”. Det blåser ofta i Helsingborg på mer än ett sätt. Konkret så är det lätt att säga SM-guldet 2011 som han var en stor del i. Det var nära året innan också. Annars är det väl alla värvningar som genererat mycket pengar in. För egen del minns jag speciellt en händelse. Jag träffade honom i Landskrona under en superettanmatch mot Värnamo. “Titta på den killen, honom vill jag ha”. Killen som inte många pratade om då var Loret Sadiku.

Det känns inte som att han har fått det erkännande han borde ha för sina år i HIF. Din uppfattning?

– Det spelar ingen roll om du heter Jesper Jansson eller Kalle Karlsson har den rollen i Helsingborg. Du blir aldrig profet här. Jag tror också att han under senare år känt sig motarbetad av ledningen och i synnerhet styrelsen. Bland fansen har han gott renommé och har ofta vunnit sympatierna gällande sprickor i föreningen. I slutet blev det dock tufft när det blev ett drev mot Roar Hansen som ju var Janssons “kille”. Han trodde på honom, det gjorde inte ledningen, uppenbarligen.

Är han den framgångsrikaste allsvenska sportchefen under 2000-talet?

– Hans färske kollega Daniel Andersson som säljer MFF-spelare varje dag är väl på väg att gå om, om vi bara räknar pengar. Men ja, man får nog se det så. Det har sällan varit färdiga spelare som checkat in på Olympia. Men exemplen är flera där de något år senare lämnat och där HIF fått en säck med pengar. Sen finns det plumpar i protokollet med misslyckade värvningar och vi har sett exempel på Bosman-fall och kontrakt som varit på väg ut, utan åtgärd. Det är inte alltid man råder över sådana saker och ibland är det så att saker kommer emellan på bordet. Fjolårets premiär till exempel.

Största motgången för Jesper Jansson – det finns ju ändå en del på den sidan också?
– Det är nog värvningen av brassen Porcellis och norrmannen Thomas Sörum, båda anfallare. Vi kan väl vara överens om att det inte var lyckade värvningar. Roar Hansens entledigande var också ett misslyckande för Jansson som gick all in på honom.

Varför tror du han får gå?

– För att han själv inte orkade mer och för att han satte klubben i första rummet. Sprickan mellan sportchef och styrelse var tydlig och någonstans behövde något hända. Nu sa Jansson upp sig innan Henrik Larsson kom in i bilden, men rekryteringen av en manager påskyndade så klart beslutet att lämna HIF redan nu. Hans roll var utspelad. Det blir spännande att se i vilken roll han dyker upp nu, för han är bra på det han gör.