AIK-legendaren ratas: “Alla som får lämna är väl besvikna?” 

SM-guld-hjälte, kapten och nära 300 tävlingsmatcher för AIK genom åren.
Efter karriären har Nils-Eric Johansson, 44, fortsatt som tränare i akademin – men nu är ett långt förhållande över.
“Nisse” erbjuds ingen förlängning. 
– Jättetråkigt. Det är klart att det är speciellt när man har varit där i nästan 20 år, säger han till FotbollDirekt.

Med kaptensbindeln runt armen har Nils-Eric Johansson varit en av de absolut mest starka AIK-profilerna under 2000-talet. Han kom till klubben från Leicester 2007 och spelade vidare i AIK ända fram till 2018 då hjärtproblem tvingade honom att lägga skorna på hyllan. SM-guldet 2009 lyser förstås allra klarast för AIK-supportrarna som snabbt tog Nisse till sina hjärtan och såg honom bli en klubbikon. Efter karriären har Johansson satsat på en tränarkarriär och fram tills nu varit en del av akademin och P19-laget.

Sedan i somras delade han dock sin tid med att vara assisterande tränare i Ettan-laget Täby FK och AIK:s juniorer på morgonträningarna. Efter Täbys degradering till division 2 står det klart att Nisse inte blir kvar där och att en lång och trogen tjänst i AIK är över. Han har inte erbjudits ett nytt avtal och funderar över sin framtid.

– Jag hade kunnat tänka mig att köra på i Täby i division 2 då det finns en potential i föreningen. Men jag tror att det har med andra saker att göra, som ekonomin, i att det inte går ihop. Mitt kontrakt med AIK går också ut vid årsskiftet och sedan är det dags att göra någonting annat, säger han. 
– Det är jättetråkigt (att lämna AIK) för det är en väldigt bra miljö, även för tränare. Så det är klart att det är speciellt när man har varit där i nästan 20 år. 

I samband med att Henok Goitom flyttades upp från P19 till A-laget 2022 flyttades Nils-Eric Johansson upp från rollen som huvudtränare för P17 till att bli assisterande i P19-laget. En roll han alltså hade fullt ut fram tills i somras då han fick möjligheten att hoppa på Täby FK och seniorfotboll. 

– Det var en rolig möjlighet och jag och Dali (Savic, huvudtränare) gjorde ett försök att rädda kontraktet. När vi tog över hade laget nio poäng men vi hade en bra grupp killar och det är en bra förening i grunden. 

Men nu står Johansson snart utan jobb. Finns det en besvikelse gentemot AIK?

– Alla som får lämna ett uppdrag man trivs på är väl besvikna? AIK har sina vägar de vill gå nu och så är tränarlivet. Man kommer inte alltid överens med beslutsfattarna. Men jag tycker att AIK fortsatt är i goda händer. 

Under hösten meddelade AIK att klubben skulle genomföra en omstrukturering för att bli mer kostnadseffektiva. Pengar skulle helt enkelt sparas genom att vissa roller försvann och andra effektiviserades. Detta samtidigt som klubben sänker åldern från selektering från 13 år till tio år. 

– Jag var en av de som blev påverkade i den omstruktureringen så det var förstås en budgetfråga också. 

Det låter ändå som att du köper spelets regler?
– Det går inte att hänga läpp. Sedan är AIK speciellt för mig och jag blir förstås personligt påverkad av att jag har varit här länge. Men ibland måste man iväg från tryggheten för att utvecklas. 

Johansson, som har Uefa A-licens, söker uppdrag på seniorsidan från Ettan och uppåt. 

– Jag kollar med mina kontakter. Det är huvudtränare i Ettan och uppåt som jag söker. I ungefär hälften av klubbarna i Superettan skulle jag kunna se mig själv i en assisterande roll också. I Allsvenskan har jag nog inte tillräckligt med erfarenhet som tränare för att bli aktuell som huvudtränare nu utan då är det snarare en ass-roll. Sedan behöver jag ju PRO-utbildningen för att kunna leda ett lag i Superettan och uppåt också. 

Med tanke på hur rotad du är i Stockholm efter alla år i AIK – hur flyttbar är du?
– Vi är hyfsat flyttbara. Barnen är större nu och klarar sig mer själva samtidigt som det förstås blir en helhet som måste stämma för familjen. 

I Stockholm är jobben på elitnivå begränsade. Hur skulle du ställa dig till att jobba i exempelvis Hammarby TFF med tanke på din kultstatus i AIK? 
– Oj, en jättesvår fråga. I vissa klubbar kanske man inte tänker på mitt namn i det första taget… Men när man jobbar som tränare blir det annorlunda. Finns det inte något jobb till mig i AIK och en annan klubb gillar ens filosofi så måste man vara öppen för det. Sedan kanske jag inte hade hoppat på något sådant direkt efter mitt jobb i AIK. Men det är klart att det går. Se på Kim och Tolle i Djurgården, Marti Cifuentes var i AIK:s akademi innan han kom till Hammarby också. Det är värre att byta klubb som spelare tycker jag men det handlar väl också om vilken typ av profil man är. 

Vilken fördel har du som tränare av att ha spelat på hög nivå både utomlands och i Sverige?
– Det man får direkt är en trovärdighet. Sedan brukar jag försöka att vara så rak som möjligt mot mina spelare även om sanningen är tuff att höra. Jag uppskattade det själv som spelare och ibland tror jag att tränare i Sverige är lite för snälla, att man är lite försiktig där. Sedan kan man vara helt olik sig själv som spelare när det kommer till hur du är som tränare. Det behöver verkligen inte gå hand i hand men det jag känner att jag har med mig är hur man ser saker på planen: beteenden, kroppsspråk osv. Det har jag sett en miljon gånger mer än en tränare som inte har varit på hög nivå som spelare. Sedan räcker ju inte bara det utan du som tränare måste kunna strukturera och få spelarna att förstå vad du menar också. 

Även om han nu söker en roll utanför väggarna i Solna så kommer Johansson att följa AIK framöver. Han imponeras stort över resultaten som Mikkjal Thomassen gjort sedan inträdet i somras. 

– Det är smått otroligt när man tittar på det utifrån. Den där sviten med nio matcher utan förlust varav åtta segrar … det var inte spikraka segrar heller utan hårt gnet i stort sätt varje match. Utifrån ett tränarperspektiv var det inte så lätt att se några större mönster, vad vill AIK göra i sitt anfallsspel? Det var ganska rakt med insparkar från “Kribben” (Kristoffer Nordfeldt) och sedan “let’s go!”. De fick en jävla träff utifrån det och jag är jäkligt imponerad av Mikkjal. Nu blir pressen ännu högre att bygga vidare från det här och vi får se hur det går, avslutar Nils-Eric Johansson.