”Jag vill vara något annat – något måste förändras i Tottenham”

Sju ligaförluster på åtta försök.
Tottenham Hotspur är i djup kris.
Något måste förändras i norra London.

Efter den senaste i en rad förluster är krisen total i Tottenham Hotspur. Senast under söndagen lyckades London-laget med konststycket att förlora mot nykomlingarna Leicester – ett Leicester som förlorat de senaste sju matcherna i Premier League.

Efter den förödmjukande torsken hemma på Tottenham Hostpur Stadium fick både spelargruppen, tränare Ange Postecoglou och ordförande Daniel Levy, rätt eller inte, lämna planen till öronbedövande burop. Jag skulle dock vilja hävda att kritiken är mer än berättigad – och något måste förändras, nu!

Jag ska inte göra några halvdana försök att dölja mina Spurs-sympatier i denna text. Jag ska inte påstå att jag ser på situationen med objektiva ögon, och jag kan inte förneka att jag skriver den här krönikan i någon grad av affekt. Men jag kan Tottenham Hotspur. Jag vet hur klubben från norra London fungerar, med allt vad det innebär. 

Jag är mer än van vid att spy galla över de liljevitas sportsliga prestationer. Det har, med undantag för en kort period under Mauricio Pochettino, mer eller mindre varit vardag i Spurs-led under så länge jag kan minnas. Men det vi ser nu är något annat.

Sedan han anslöt från Celtic inför säsongen 23/24 har min entusiasm för den charmige, australiensiske tränaren Ange Postecoglou minskat för varje dag. Smekmånaden i de norra delarna av London var något utöver det vanliga, när hela klubben plötsligt var besatta av Robbie Williams och skanderade att ”vi älskar Big Ange istället” – sedan dess har allt gått utför.

Visst, det är en skadelista som är något av det jävligaste man har sett. Det största problemet är däremot Postecoglous totala ovilja, eller oförmåga (?), att ens försöka förändra och anpassa sig. Det som till en början var charmigt och reflekterade ett visst mått av ”The Tottenham Hotspur way” har nu bevisat sig vara enfaldigt – ja, till och med rent utav idiotiskt.

Detta har i stort sett alltid varit ett problem under Postecoglou. Vi kommer alla ihåg haveriet som var bortaderbyt mot Chelsea borta i november 2023. Cristian Romero tog ett rött kort efter bara en halvtimme och Spurs var nere på tio man. Australiensaren vägrade dock göra någon form av förändring och fortsatte att stå karakteristiskt högt med backlinjen. Resultatet? Fyra mål i baken och ett förlorat derby.

– Det är bara sånna vi är, kompis, sa Postecoglou efter novemberförlusten.

Hedervärt säger några – jag skulle önska att jag kunde hålla med. Det finns ingenting jag vill hellre än att älska Ange Postecoglou för den han är. Jag vill vara ”mate” med Spurs-bossen, och jag vill att han ska vara ”mate” med mig. Det är dock fotboll vi håller på med, och i slutändan är det resultatet på tavlan som spelar roll. Om ”det är bara sånna vi är” innebär nedflyttning till Championship, då vill jag vara något annat.

Låt er inte luras. Tottenham Hotspur är på väg att på riktigt dras in i en nedflyttningsstrid. Formen som visats upp under de senaste veckorna är ett tydligt bevis på det. Av alla lag i Premier League är det bara ligajumbon Southampton som har ett sämre facit sedan november blev till december – och det är på väg att gå, ursäkta språket, käpprätt åt helvete för de liljevita.

Något måste förändras. Om det är att Postecoglou måste förändras, eller om det är en förändring på tränarposten som måste till – det kvittar egentligen. Men med historiken i ryggen lägger jag mina pengar på att det är för hög tilltro till australiensaren. Då finns det bara ett alternativ som kvarstår – Tottenham Hotspur måste ge Ange Postecoglou sparken!